.

idag läste jag en artikel om en hockeyspelare som spelat i team kiruna i början av 90-talet. han kom från ryssland och efter en träningsmatch mot teamet så bestämde han sig för att spela för dem. han gjorde succé direkt och gjorde en hel del poäng. jag kommer inte ihåg hur många mål han gjorde men mellan 80-90 mål plus 111 asist under 125 matcher. han älskade att spela där för publiken uppskattade hans uppvisningar, killen var grym. han gick sedan till boden medans wikegård var tränare där och ulf tavola. när boden sedan mötte kiruna på hemmaplan i lombia arena gjode han aldrig mål. han kunde inte och ville inte göra mål mot kiruna!
                     - man kan kalla det oproffesionellt jag kallar det hjärta.
han sa i intervjun att hans hjärta klappar lite extra varje gång någon nämner kiruna eller varje gång har ser något om det på nyheterna.

hockey är den bästa sporten.